Hopp
Dem senaste dagarna har jag bara mått allmänt bra. Får man säga så? Klart man får!
Jag känner mig bekymmerfri och tar såklart vara på den stunden. Ska förklara varför saker och ting ter sig som jag vill just nu då egentligen inte ett skit förändrats.
Jag har visst haft the time of my life i våras/somras men sen kom hösten och vintern och ni som följt min blogg länge vet att hösten har en tendens att lägga sig över mig på ett obehagligt kusligt sätt.
Jag känner mig bekymmerfri och tar såklart vara på den stunden. Ska förklara varför saker och ting ter sig som jag vill just nu då egentligen inte ett skit förändrats.
Jag har visst haft the time of my life i våras/somras men sen kom hösten och vintern och ni som följt min blogg länge vet att hösten har en tendens att lägga sig över mig på ett obehagligt kusligt sätt.
Jag tycker om våren då den är full av liv. Jag ser det på träden och i människorna omkring mig, i deras ögon. Hör det på fåglarna och känner av det från vårsolen. Jag har bara kommit till insikt att det finns problem det finns saker som tynger ner en det kommer det alltid göra. Jag har på senaste varit väldigt duktig på att mata det negativa. Låta det växa tills det äter upp mig innifrån. Såklart bara jag som märker för det mesta och det är också bara jag som kan ändra på det. Det handlar liksom inte om omvärlden för hur illa saker och ting står till finns det alltid en hel del att uppskatta. Just innan jag somnade kom jag och tänka på citatet "Hoppet är det sista som överger människan".
Jaha? Vad ska jag med hopp till jag vill ju bara att allt ska vara precis som jag vill. Jag är less på att vara missnöjd jag vill känna mig fullkomligt tllfredställd jag vill att mitt liv ska vara perfekt kanske du tänker då... Så har jag också en ovana att tänka ibland men just därför skriver jag detta för att påminna er om att ni faktiskt har fått den starkaste instinkten av dem alla. Hoppet. Att vi aldrig känner att det enda vi kan göra är att ge upp. Jag bara log för mig själv när jag faktskt trodde på min egna teori att med hopp klarar jag av att fösöka mig på ALLT. Det gjorde mig så glad på något sätt. Mitt liv kan nästan vara precis hur jag vill det är det bara jag som bestämmer och det är bara jag som avgör om jag ska må bra eller gräva ner mig i höst/vinter-dysterheten.
Idag är det 21 grader varmt och skinande sol. December månad snart jul. Jag missade flyget hem till Skellefteå. Jag har längtat ett år efter den resan. 365 dagar. Jag är allmost broke. Missade julen med familjen, vännerna i Göteborg, missade att få se lilla Ebba gå som jag längtat efter sen jag stack ner men jag är ändå så himla glad. Det finns ingen anledning att inte vara det. Jag hade möjligheten att gå upp från sängen imorse och ut i solen och se liv överallt. Jag såg det på träden och människorna jag mötte, i deras ögon. Hörde det på fåglarna och kände det från solen.
Idag är det 21 grader varmt och skinande sol. December månad snart jul. Jag missade flyget hem till Skellefteå. Jag har längtat ett år efter den resan. 365 dagar. Jag är allmost broke. Missade julen med familjen, vännerna i Göteborg, missade att få se lilla Ebba gå som jag längtat efter sen jag stack ner men jag är ändå så himla glad. Det finns ingen anledning att inte vara det. Jag hade möjligheten att gå upp från sängen imorse och ut i solen och se liv överallt. Jag såg det på träden och människorna jag mötte, i deras ögon. Hörde det på fåglarna och kände det från solen.
