almanystrom

Idag är jag på århundradets sämsta humör. Fast jag är ändå okej. Inte särskilt ledsen, inte särskilt arg, inte särskilt glad, inte särskilt stressad, inte särskilt taggad, inte särskilt mig själv heller. Sen jag flyttade till Malta har det byggts upp en orkan av känslor inom mig som jag tacklas med varenda dag. Det kan vara en blandning av en vår med massa nytt. På en annan plats på jordklotet, långt ifrån hemma och ett ostabilt förhållande. En blandning av alldeles för lite sömn under en längre period och ansvar upp i öronen. En blandning av lycka välmående och hemlängtan. En blandning av frihet och dåliga matvanor.

Jag har inte upplevt så mycket under hela mitt liv som jag gjort under mitt knappa halvår på den här ön. Jag har aldrig varit så lycklig som här. Minns när jag och Josef satt fotet på den här ön för så länge sen. Det var så impulsivt, ringde min syster från Skavsta flygplats och berättade innan planet till Malta lyfte att jag hoppat av skolan och flyttat hit. Men idag kommer alla dom känslor som bubblat omkring i kroppen som en orkan fram och jag vet inte riktigt vad jag ska känna. Men klaga ska jag då inte göra. För det är 28 grader i skuggan det går bra på jobbet allt är som jag vill, eller ja nästan allt. Men sicken hemlängtan jag har. Fast som sagt man ska ju inte klaga. 

Har ingen aning om vad jag skrivit i detta inlägg och har verkligen inte tänkt läsa igenom det, behövde bara skriva av mig.